*

Så var det dags igen. Ett nytt kapitel.

 

Tre år har gått. Tre år har jag spenderat i Piteå och nästan pluggat ihjäl mig men också haft världens roligaste år. Mitt liv har aldrig gått så fort som nu. Dom sista månaderna har det hänt så mycket att jag ibland inte tror det är sant. C-uppsatsen skrev jag med Amanda och det var tuffa veckor med många dygn i klassrummet. Vi skickade till slut in den med rubriken: Mot destinationer i världsklass: från materiella till imateriella värden inom destinationsutveckling och Strategi 2020. 

Samtidigt som vi jobbade med uppsatsen gick jag andra kurser, var av en i Luleå, jag hade dansträningar inför SMASK (Sveriges MusikAkademikers Sång Kåntest) deltävling i Piteå och jag var samtidigt på intervju för ett projekt på sommaren. Projektet innebar att man skulle starta företag och jobba som upplevelsekonsult mot uppdrag som företaget Centek hittat. Under produktionsveckan på SMASK när jag riggade ljus fick jag, Sofie och Camilla reda på att vi fick konsultjobbet till sommaren.

 

Bidraget jag dansade i på SMASK i Piteå vann vilket innebar en resa (med bil) till Stockholm för att tävla i riksfinalen i Berwaldhallen. Superkul erfarenhet men oj vad vi hamnade efter med uppsatsen. Vi vann inte tyvärr. 

Maj var en kanonmånad om man talar om vädret. Jag och Amanda satt inne och varvade ätandet med att skriva så fingrarna blödde medan alla andra låg i bikini och solade. Jag ansökte till en trainee-tjänst på Spaceport Sweden i Kiruna och fick komma till intervju som skedde över skype. 

 

Opponeringsdagen gick bra även om vi var supernervösa. Vi hade avslutningsmiddag med klassen på Järnspisen och 1 timme innan middagen drog igång fick jag reda på att jag fick trainee-tjänsten i Kiruna. 

Sedan drog konsultjobbet igång och vi startade företag (min dröm gick i uppfyllelse när jag ansökte om F-skattsedel!!!). Sedan for vi runt till alla uppdragsgivare (8st) från Kiruna till Piteå. Vi bilade till Kiruna över dagen. Energikrävande. I bilen ringde Lisas telefon och det var riksnumret hemifrån. Kanske skulle några från Trosa bo på hennes Pensionat. Roligt tänkte jag. Dagen efter flög mamma, pappa och syster upp till mig för att vara med på min examensdag (5 juni). Vi satt i lägenheten och jag ursäktade mig över att det var lite stökigt. I fönstret skymtar jag två profiler som jag kände igen. Mormor och moster kom och överraskade och hade flugit upp. Jag visste inte var jag skulle ta vägen och undrade hur vi skulle få plats allihopa i min lilla lägenhet. Packa dina väskor vi ska inte bo i din lägenhet sa mamma. Då anade jag... Pensionatet. Och det var sant. Lisa stod och vinkade på bron till Pensionatet och det visade sig att både hon och Sofie hade lurat mig i någon månad om detta.

VILKEN ÖVERRASKNING! 

Förstå att jag inte riktigt var med och närvarande... C-arbetet var inte klart, dagen innan hade jag kört upp till Kiruna och Björkliden 5 timmar. Jag var slut. Och nu en överraskning! Jag kunde inte fatta det! (På ett bra sätt!)

Examensdagen var examensdagen och kändes inte som en sådan. Cermoni i stora salen i Acusticum. Fint! Samling i klassrummet. Fina ord. Kramar. Fotografering. Sång. Grillmiddag.

När min familj hade flugit ner igen satte det verkliga arbetet med uppsatsen igång. Amanda flyttade sedan ner till Göteborg och vi pluggade tillsammans på distans. Och så satte konsultjobbet och kontorslivet igång. Jobb 8-17 på kontoret. Uppsats 18-00 hemma. Första veckan på kontoret var som en dimma. Tankarna var bara på uppsatsen. Vi skickade in den efter några dagar. Fokus på jobbet några dagar sedan kom betyget. Det bästa vår lärare hade sett på länge! Woow vi kunde inte vara gladare. VG i slutbetyg och plötsligt gjorde det inget att vi var både bleka och lite mulligare. Nu var det bara lite småfix kvar för att sedan ladda upp arbetet på nätet.  Samtidigt skulle boende fixas i bostadsbristens Kiruna. Inte det lättaste. Och jag skulle avsluta min sista kurs på universitetet genom att färdigställa en rapport. 

Konsultjobbet över sommaren såg ut som följande: jobb i juni och augusti och semester i juli.

 

Dom två sista dagarna i juni hade vi halvtidsavstämning och pitchade för våra uppdragsgivare. Efter första dagen av pitchar åkte vi snabbt och handlade för att sedan baka 100 stycken chocolate chip cookies halva natten och jag fick då min första böter på bilen! Wohooo. Dagen efter, 8.30, pitchade jag för mina sista uppdragsgivare för att på kvällen ha smygpremiär av FIKET som jag och Sofie nu driver på Pensionatet....

Vi har öppet varje dag från kl 14-21 till och med den 27 juli då konsultjobbet börjar igen. Fiket har fått ett fint mottagande av piteborna och vi är så glada att vi testar denna dröm om att driva café. Nästa vecka kommer Johanna upp. Jag har väntat i tre år men äntligen kommer hon och hälsar på! Då blir vår gemensamma dröm om att driva något ihop sann. Då ska det bakas och mysas! 

 

På antagning.se är äntligen alla betyg inne och de 222 högskolepoängen känns fina att tänka tillbaka på och vara stolt över. Nu i juli måste jag säga upp lägenheten för att sedan börja packa mina grejer för inflyttning i Kiruna den 1 september och start av jobb den 2a september.

 

VILKET KAPITEL I MITT LIV!!!!

Återkommer vid nästa kapitel igen. Wish me luck så länge! 
  

St Kilda Pier (Mitt smultronställe, längst ut), stranden på kvällen och mitt jobb; sportbaren och restaurangen Emerald Hotel på Clarendon Street, South Melbourne.